Platsen är ledig – min historia

Livet har fört mig från en plats till en annan. År 2012 började allt, efter flera års väntan, kännas enklare. Bakom mig hade jag cirka 500 dygn på en vårdanstalt, olika diagnoser, piller, ångest, olika sakkunniga, panik och hjälplöshet. Under årens gång fick jag flera olika diagnoser, bland annat bipolär sjukdom. Jag skulle bli frisk med hjälp av 27 olika mediciner och livet jag levde kändes förvirrande. Slutligen framgick det att medicinen så klart inte kunde hjälpa mig då diagnosen var fel. Symptomen, som läkaren sade att berodde på min bipolära sjukdom, visade sig vara symptom på min impulsiva och kreativa personlighet. Det framgick att jag i flera år lidit av en allvarlig depression och burit med mig oro och brist på trygghet från min trasiga barndom. Utmaningarna i vardagen blev helt enkelt för många.

Hela tiden bar jag med mig ett annat problem. Jag strävade alltid efter att uppnå lite för mycket med lite för hård hastighet. Även om rehabiliteringen är en aktiv process, kan man inte skynda på den med våld. Det blev en ond cirkel för mig och gång efter annan fann jag mig i samma utmanande situation. Till all tur mötte jag en otroligt skicklig terapeut och sakta men säkert kom återhämtningen igång.

Under rehabiliteringens gång, växte en tanke fram. Tänk om mina erfarenheter kan hjälpa någon annan som insjuknat? Kan min erfarenhet bidra till bättre rehabiliteringsverksamhet? Jag började skriva om min erfarenhet, vilket resulterade i en pjäs som jag framförde via studentteatern och ungefär samtidigt inledde jag min erfarenhetsexpertutbildning. Det var dags att hitta styrkan i mina erfarenheter och att skapa mig ett verktyg att jobba vidare med. Efter utbildningen började jag ta emot ett fåtal uppdrag som erfarenhetsexpert. Äntigen förstod jag, på riktigt, att det inte går att påskynda återhämtningsprocessen. Äntligen lyssnade jag på mitt eget ork och tog nya steg på basen av hur mycket just jag orkar med. Äntligen kändes livet hanterbart igen.

Tanken, om att jag kanske nu skulle ha kraft att slutföra mina avbrutna socionomstudier igen, växte också fram. Efter noga övervägande beslöt jag i januari 2017 att återuppta mina studier. Jag var själv tveksam till om det kommer att lyckas, men jag lade upp en slutexamen som mitt mål. Trots mina egna tvivel, räckte mina krafter till och förutom min slutexamen fick jag även beröm för goda skolframgångar.

En enorm förändring i mitt bliv skedde då jag blev anställd av Österbottens socialpsykiatriska förening som handledare via Platsen är ledig-finansiering. Jag fick jobb på möjligheternas hus Mahis, som erbjuder social rehabilitering för personer som lider av psykisk ohälsa. Till Mahis är alla välkomna utan remiss eller diagnos och i Mahis kan man ta del av olika gruppverksamheter, diskussionsgrupper, utfärder eller helt enkelt umgås med andra. I jobbet kan jag utnyttja såväl den teorikunskap socionomutbildningen medfört som den erfarenhetskunskap mina egna erfarenheter inneburit. För mig är det svårt att säga var erfarenhetsexperten i mig slutar och socionomen börjar. Kanske man inte ens behöver skilja på dem? Det viktigaste är att kunna bemöta människor som de människor de är.

Platsen är ledig- understödsprogrammet har varit en möjliggörare för mig. Jag har fått prova mina vingar. Jag har varit noggrann med att ta hand om mitt eget ork. Jag har utvecklats otroligt mycket under året som gått, men jag vet att det finns mycket kvar att göra. Jag har försökt lära mig själv att alla gör bort sig ibland, och att det inte är så farligt. Man behöver inte heller alltid göra allt med en 100 procentig insats. Ibland räcker det med lite mindre. Jag är ändå ansvarstagande och vill ständigt utvecklas. Bland annat detta fick min arbetsgivare att fråga mig, om jag vill vara ansvarig handledare i min egen enhet. Idag är jag det.

Mitt år som arbetstagare inom understödsprogrammet tar slut nu i juni. Året har varit givande och jag är glad för att jag har fått förverkliga mig själv och mina idéer. Jag har skrivit på ett nytt arbetsavtal med min nuvarande arbetsgivare och kommer att fortsätta som ansvarig handledare åtminstone fram till årets slut. Min arbetsgivare har sagt att de mer än gärna vill behålla mig. Även om mitt Platsen är ledig-kontrakt tar slut, kommer jag fortsättningvis att ha en roll i projektet. Jag kommer att få fungera som mentor för föreningens nya anställning inom understödsprogrammet. Hens resa har gått från verkstadsverksamhet inom social rehabilitering till erfarenhetsexpertutbildning till deltidsanställd handledare på Mahis. Cirkeln är sluten. Det är dags att låta den nya Platsen är ledig-arbetstagaren stråla. Tack för att jag fått, och får, vara med.


Hanna Jakobsson, Platsen är ledig 2018